Ajvide-projektet 1983-2012 (english version)

Europe-Ajvide

Bakgrund

Ajvide-projektet startades som ett resultat av de framgångsrika prospekteringar som på 1970-talet genomfördes i anslutning till undersökningarna av megalitgravfältet Carrowmore i Irland i projektet The Swedish Archaeological Excavations at Carrowmore, Co. Sligo, Ireland, med omfattande analyser med bland annat flygfotograferingar med konventionella och infraröda filmmaterial, fosfatkarteringar och konventionell inventering. Avsikten med det svenska projektet var att undersöka möjligheten att kunna lokalisera ovan jord ej synliga fornlämningar med hjälp av dessa och andra tekniker på en rad gotländska lokaler från skilda tidsperioder, mesolitisk tid, neolitisk tid, bronsålder och järnålder. Huvudprojektets rubricering är Remote Sensing. Applied techniques for the study of cultural resources and the localization, identification and documentation of sub-surface prehistoric remains in Swedish archaeology. Två av de gotländska lokalerna kom att bli föremål för mera omfattande arkeologiska undersökningar, den vikingatida bosättningen och hamnen i Bandlundviken i Burs och den gropkeramiska stenålderslokalen Ajvide i Eksta socken. Resultaten är publicerade i två volymer, Remote Sensing I och II (Burenhult (ed.) 1997a, 2002).

Infrared-Ajvide

 

Infraröd flygbild över Ajvidelokalen med omgivning i Eksta socken, Gotland. Den ca 200 000 kvadratmeter stora boplatsen och gravfältet ses till höger om mitten på bilden som en ljusare landtunga, som sticker ut i den forntida lagunen för omkring 4700 år sedan, då kustlinjen låg omkring 12 meter högre än dagens.

 

 

 

 

 

 

Ajvide-lokalen kom att bli utbildningsstation för fältkurserna i arkeologi vid Stockholms universitet från 1983 och för Högskolan på Gotland när arkeologiutbildningarna där inleddes 1986. Boplatsen/gravfältet är på många sätt idealisk för grundutbildning med sitt mycket rika och varierade fyndmaterial med keramik, stenredskap, benredskap, djurben och gravar med välbevarade skelett, liksom andra anläggningar. Genom att en omfattande forskning på fyndmaterialen tidigt inleddes, framför allt avseende de humana och animala benmaterialen, kom studenterna att bli direkt involverade i forskningsprocessen. Högskolan har från starten markerat betydelsen av just kombinationen undervisning och forskning. Ett stort antal studenter har under årens lopp valt att behandla olika material från Ajvide i sina C och D-uppsatser. 

Målsättningar och metodik

Ajvide-projektets huvudmålsättning är att fastställa bosättningsmönstret och levnadsförhållandena på Gotland under stenåldern genom analys av ekonomiska (näringsfång), sociala, demografiska och religiösa system. Metodiken har fokuserat på användandet av tvärvetenskaplig, ämnesöverskridande, forskning och användning av digital teknik för prospektering, dokumentation, registrering, analys, tolkning och presentation av fyndmaterialet. Medverkande experter och analysgrupper i projektet representerar bland annat osteologi (humana och animala benmaterial), kvartärbiologi (landskap och vegetation; vedämnes- och pollenanalyser), geologi (landskapsförändringar), genetik (ancient DNA, släktskap, kön, etc.), evolutionsmedicin (födointag, hälsa och sjukdomsutveckling i ett evolutionärt perspektiv), humanetologi (mänskligt beteende i ett evolutionärt perspektiv), jonfysik/isotopanalyser (dateringar; 14C och termoluminiscens) och datoranimation (visualisering, simulering och presentation). Den digitala tekniken har varit central i projektet när det gäller dokumentation och fyndhantering, landskapsanalys och –rekonstruktion, GIS, med bruket av totalstation, digital fotografi med skärmvektorisering av bland annat skelettgravarna, analys i tolkningsprocessen med simulerade tolkningsmetoder och alternativa scenarier, liksom presentation/visualisering av forskningsresultaten. Förutom användandet av flygfotografi med konventionella och infraröda filmmaterial och fosfatkarteringar i prospekteringsarbetet introducerades 1983 användningen av georadar på Ajvide för första gången i ett arkeologiskt projekt i Sverige, vilket resulterade i att de första gravarna på gravfältet kunde lokaliseras. Ajvide-projektets hittills vunna resultat finns publicerade i 102 vetenskapliga arbeten, artiklar och monografier (se litteraturlista). Över 50 forskare arbetar fn aktivt med material från Ajvide. Projektet har vidare producerat en rad populärvetenskapliga arbeten och utgör också en central del av en 6-timmars TV-dokumentärserie som sändes i svensk television i slutet av 1980-talet, Speglingar av det förflutna. 

Sammanställning av dagsläget

• Nära 3000 kvadratmeter (2827 m²) detaljundersökt yta (fingrävd), vilket gör Ajvide-lokalen till ett av världens största och mest omfattande arkeologiska forskningsprojekt från stenåldern

• 10 414 fynd finns detaljregistrerade i fynddatabasen

• 83 gravläggningar är undersökta, flertalet med ett eller flera välbevarade skelett

• 3336 kg keramik är dokumenterat i strata per kvadratmeter

• 2313 kg djurben är dokumenterat i strata per kvadratmeter

• Över 2000 arkeologistuderande har genomgått sin första fältkurs på Ajvide (1983-1986 från Stockholms Universitet; 1986-2010 Gotlands egna arkeologistuderande, från 1998 Högskolan på Gotland)

• 102 tryckta vetenskapliga arbeten relaterade till Ajvide-projektet är publicerade (se litteraturlista)

• 5 doktorsavhandlingar relaterade till Ajvide-projektet är hittills framlagda (Österholm 1989; Storå 2001; Malmström 2007; Molnar 2008; Olson 2008)

• 34 C+D-uppsatser 

Den kommande fyndhanteringen i ett närperspektiv

Som framgår av ovanstående är omfånget av det framgrävda arkeologiska fyndmaterialet mycket omfattande. Merparten av de litiska och keramiska materialen, liksom djurbensmaterialen, finns deponerade på regionmuséet i Visby (Gotlands museum). Det skrymmande och ömtåliga humana skelettmaterialet finns för närvarande deponerat på Osteologiska Forskningslaboratoriet (OFL) vid Stockholms universitet, där det analyserats och blivit föremål för en doktorsavhandling (Molnar 2008). Samplade volymer av djurbensmaterialen är också tillfälligt deponerade på OFL och andra universitetsinstitutioner i samband med analyser för fullföljda resp. ännu ej avslutade avhandlingarbeten, aDNA-analyser eller andra forskningsprojekt, som fiskben på OFL (Olson 2008, Olson m fl 2002, 2007), sälben på OFL (Storå 2001, 2002), humana benmaterial för aDNA i Uppsala (Götherström 1997, Götherström m fl 1997, Malmström 2007, Malmström m fl 2005, 2007, 2008, 2010), fågelben i Helsingfors (Mannermaa & Storå 2006, Mannermaa 2008), liksom svin- och hundben på Durham University i England (Rowley-Conwy & Dobney 2007). 

De hittills framgrävda och dokumenterade, ännu ej analyserade fyndmaterialen har en enastående forskningspotential och trots den omfattande forskning som hittills publicerats är ännu endast en bråkdel bearbetat, detta gäller inte minst de keramiska och litiska materialen. De välbevarade benmaterialen skapar globalt sett unika möjligheter för aDNA-analyser på människoben, vilket för närvarande löpande sker vid Avd. för Evolutionär biologi vid Uppsala universitet och Biologisk Institut vid Köpenhamns universitet. aDNA-analyser av djurben främst från husdjur som svin, får och nöt har också påbörjats vid Högskolans eget aDNA-laboratorium.
 

Göran Burenhult
Professor emeritus i arkeologi
Högskolan på Gotland

 

©2014 Burenhult Photography | Powered by Arkeomedia